Vi väntade tills Viktor hade åkt för att hämta släpet. Sedan flyttade Leo försiktigt undan en gammal träbänk. Bakom den syntes en rad tegelstenar som hade målats över flera gånger.
En av stenarna satt lös.
Jag drog ut den. Kall luft strömmade genom öppningen, tillsammans med lukten av gammalt trä och fuktigt papper.
Bakom tegelväggen fanns en smal dörr.
Den hade inget handtag, bara ett nyckelhål.
Nyckeln passade.
Leo grep tag i min tröja när låset klickade upp.
”Borde vi ringa morbror Viktor?”
Jag tänkte på hur snabbt han ville sälja huset. På hur han hade undvikit mina frågor om pappas sista månader. På hur han en gång sagt att pappa varit förvirrad och skrivit under dokument han inte förstod.
”Inte än”, svarade jag.
Rummet bakom dörren var mindre än en garderob. Där stod en järnhylla, en gammal bandspelare och tre kartonger märkta med årtal. På väggen hängde en gulnad planritning över grundskolan där pappa arbetat.
Under ritningen satt ett fotografi.
Jag såg pappa som ung, tillsammans med skolans dåvarande rektor och en kvinna jag aldrig hade sett förut. På baksidan av bilden stod en mening med pappas handstil:
”Om de säger att jag tog pengarna, leta efter klassrum 3B.”
Det första bandet
Bandspelaren fungerade fortfarande. Jag hittade batterier i en låda och tryckte på start.
Först hördes bara brus. Sedan kom pappas röst.
”Det är den 14 oktober. Jag har lämnat kopiorna på en säker plats. Viktor säger att ingen kommer tro på mig, men han har fel. Det handlar inte bara om pengarna. Det handlar om barnen.”
Leo såg på mig.
”Pratar morfar om morbror?”
Jag svarade inte.