Det viktigaste finns i den gamla klockan i skolans entré. Ta det därifrån innan huset säljs.
Leo hörde något och stelnade.
Från korridoren kom ljudet av en dörr som stängdes.
Samir släckte ficklampan.
Någon gick långsamt mot klassrum 3B.
Det som låg i klockan
Vi stod helt stilla. Genom glasrutan såg jag en skugga passera. Personen stannade utanför dörren och tryckte ner handtaget.
Det fungerade inte.
Samir viskade att det fanns en annan utgång genom slöjdsalen. Jag höll Leos hand och följde honom genom mörkret. Vi hörde hur dörren till klassrum 3B slogs upp bakom oss.
Utanför skolan väntade ingen.
Men någon hade varit där.
Nästa morgon åkte jag direkt till entrén. Den gamla väggklockan hängde fortfarande ovanför receptionen. Bakstycket var fastsatt med två rostiga skruvar.
Inuti fanns ett minneskort, en bunt kvitton och en liten videokamera.
Jag tog med allt till en jurist innan jag tittade på inspelningen. Han kopierade materialet och kontaktade en utredare som arbetade med kommunala bedrägerier.
På videon syntes Viktor i skolans arkiv. Han höll pappas gamla stämpel i handen och pratade med en man jag kände igen som rektorns svåger.
”När huset är sålt är allt borta”, sade Viktor. ”Papperen försvinner och den gamle mannen kan inte längre säga emot.”
Den andre mannen frågade vad som skulle hända om pappa berättade.
Viktor svarade:
”Då ser vi till att alla tror att det är sjukdomen som talar.”
Sanningen kom fram innan huset såldes
Viktor ringde mig samma kväll. Han lät lugn, nästan vänlig.
”Mäklaren vill skriva under på fredag. Du behöver bara godkänna försäljningen.”
”Jag har sett videon från skolan”, sade jag.
Tystnaden i andra änden varade länge.
”Du förstår inte vad du håller på med.”