”Du vägrar låta henne bo hos mig. Jag gjorde det som var bäst för henne.”
”Genom att förfalska min underskrift?”
Viktor såg mot sin mamma. Marianne bleknade, men sade ingenting.
Dokumentet bakom planen
På polisstationen kom sanningen fram bit för bit. Viktor hade inte bara förfalskat mitt tillstånd. Han hade skickat in en ansökan om att ändra Majas folkbokföringsadress och använt det falska dokumentet som bevis för att jag hade godkänt en flytt.
Hans plan var att ta Maja med sig till en annan kommun innan någon hann reagera.
Men det fanns en detalj han inte hade räknat med.
Skolans digitala system sparade den ursprungliga filen, inte bara den utskrivna sidan. När en tekniker granskade dokumentet upptäckte han att texten hade skapats på en dator som tillhörde Viktors företag. Dessutom hade underskriften klistrats in från en gammal hyresblankett.
Det var inte min namnteckning som avslöjade honom.
Det var den lilla vita kanten runt den.
Viktor förnekade fortfarande allt när förhöret började. Marianne sade att hon bara hade trott att jag godkänt hämtningen. Men hennes telefon innehöll meddelanden där hon skrev att Maja måste vara borta innan jag ”hann förstöra deras chans”.
Jag trodde att allt var över när Maja kom tillbaka hem. Jag trodde att rädslan skulle släppa när hennes tandborste stod på sin vanliga plats och hennes skor låg slängda i hallen.
Men tre dagar senare ringde polisen igen.
”Vi har hittat ytterligare ett dokument”, sade utredaren. ”Det gäller inte bara Maja.”
Jag bad honom förklara.
”Viktor har lämnat in papper som påstår att du själv har utsett honom till ekonomisk förvaltare.”
Jag stirrade på väggen framför mig.
”Varför skulle han behöva det?”
Utredaren tystnade ett ögonblick.
”För att han redan har försökt sälja något som står i ditt namn.”