”Du sade att allt var godkänt.”
Oskar svarade inte.
Min mammas anteckning ändrade allt
Sofia bad oss lämna lokalen medan hon och hennes kollega gjorde en första kontroll. Jag stod ute på trottoaren med mammas ritning i händerna. Pappret luktade damm och gammalt trä.
På baksidan fanns några rader jag aldrig hade sett tidigare.
Om någon försöker bygga om utan att öppna väggen vid den norra pelaren, kontrollera källaren först.
Under texten fanns ett datum från två år före min födelse.
”Varför har du aldrig berättat om det där?” frågade jag Oskar.
Han stirrade på ritningen.
”För att det inte betyder något.”
”Då borde du inte vara så rädd för att den finns.”
Hans tystnad blev svaret.
Jag mindes plötsligt alla gånger han hade velat ha nyckeln till källaren. Alla sena kvällar när han sagt att han behövde kontrollera fukt. Alla gånger han påstått att han arbetade med hyresvärdens papper.
Jag mindes också att han hade bett mig lämna lokalen när en byggfirma kom dit i våras.
”Det var bara en värdering”, hade han sagt.
Nu förstod jag att han hade förberett en ombyggnad utan min vetskap. Han hade sannolikt tänkt göra lokalen till en exklusiv studio, sälja den vidare och använda den förfalskade överlåtelsen för att få det att se lagligt ut.
Men varför hade mamma lämnat ritningen?
Det som fanns bakom väggen
Efter nästan en timme kom Sofia tillbaka. Hennes ansikte var spänt.
”Vi har hittat ett utrymme bakom den norra väggen. Det innehåller gamla färgburkar, lösningsmedel och flera elektriska installationer som inte finns med i de nya handlingarna.”
Hon räckte mig ett plastkuvert.
I det låg ett fotografi av min mamma. Hon stod i källaren bredvid en metallåda. På väggen bakom henne syntes samma blå markering som på ritningen.
På baksidan av fotografiet hade hon skrivit: