Jag tog fram mobilen och fotograferade varje sida.
”Då får någon annan avgöra vad jag minns.”
Hans röst förändrades.
”Gör inte det här svårt, Elin. Du har ingen aning om hur mycket pengar jag redan har lagt in.”
Pengar. Där var det verkliga problemet.
Inte kärleken. Inte Emilia. Inte ens lokalen.
Oskar hade lagt beslag på något som var värt betydligt mer än jag förstått.
En brandinspektör väntade utanför
Jag hann knappt lägga tillbaka pärmen innan en mörk bil stannade vid trottoaren. En kvinna i mörkblå uniform steg ur tillsammans med en äldre man som bar en mapp under armen.
Oskar gick snabbt ut.
”Vi har inte bokat någon inspektion i dag”, sade han.
Kvinnan såg på honom och sedan på mig.
”Är du Elin Sand?”
Jag nickade.
”Jag heter Sofia Berg och arbetar med brandskydd i hamnkvarteren. Vi har fått in uppgifter om att lokalen byggts om utan godkännande.”
Oskar vände sig mot mig.
”Har du ringt kommunen?”
”Nej.”
Sofia öppnade sin mapp.
”Det är inte kommunen som kontaktat oss. Det är en person som lämnade in äldre byggnadshandlingar tillsammans med ett meddelande om att en vägg kan vara bärande.”
Hon tog fram en gulnad ritning.
Jag kände igen den direkt. Det var mammas handstil i marginalen. Hon hade ritat små pilar, mått och anteckningar med blå bläckpenna.
Men ritningen föreställde inte bara ateljén.
Under golvet fanns ett gammalt pannrum som jag aldrig hade hört talas om. På ritningen var det markerat som ett skyddat utrymme med en separat ventilationskanal mot hamnen.
”Vad är det här?” frågade jag.
Sofia såg allvarligt på Oskar.
”Det är det vi försöker ta reda på. Någon har nyligen byggt för över ventilationssystemet och stängt in en del av källaren. Det kan innebära allvarliga risker.”
Emilia tog ett steg bakåt.