Jag kunde höra min egen röst från köket.
Jag hade tydligen pratat i telefon.
På videon hördes Karin säga:
“Om du inte lyssnar nu får du sitta där tills du förstår.”
Sofia började gråta.
Jag såg Erik komma in i rummet.
Han tittade på sin mamma.
Och sedan på Sofia.
Han sa:
“Mamma, låt henne vara.”
Jag drog efter andan.
Det var första gången jag hörde Erik säga något som lät som ett försvar.
Men videon fortsatte.
Karin svarade:
“Du vet inte hur man uppfostrar barn.”
Erik sa ingenting.
Han gick ut ur rummet.
Jag pausade videon.
“Varför har du det här?” frågade jag Elin.
“Jag råkade filma när jag var hos er.”
“Och varför sparade du den?”
Elin svarade:
“För att jag började känna att något inte stod rätt till.”
Jag började minnas allt
Den natten kunde jag inte sova.
Jag låg på Emmas gästrum och tittade på Sofia.
Hon sov lugnt.
Jag tänkte på alla gånger jag hade försvarat Erik.
När mina vänner hade frågat varför jag alltid var så försiktig med Karin hade jag sagt:
“Hon är bara lite speciell.”
När Erik hade avbrutit mig hade jag sagt:
“Han försöker bara undvika konflikt.”
När Karin hade kritiserat min föräldrastil hade jag sagt:
“Det är nog bara hennes sätt.”
Jag hade hittat en förklaring till allt.
Men den kvällen började jag förstå att förklaringar inte förändrar beteenden.
Och kärlek är inte en ursäkt för att någon ska få skada ett barn.
Erik kom till Emma
Strax efter midnatt ringde det på dörren.
Jag visste vem det var.
Emma tittade på mig.
“Vill du att jag öppnar?”
Jag skakade på huvudet.
“Nej.”
Det ringde igen.