”Nora är perfekt”, sade hon. ”Hon har nycklarna, hon blir känslosam och hon tror fortfarande att familjen betyder något.”
Jag stängde av ljudet.
Det var inte bara en ekonomisk plan. De hade tänkt göra mig till brottsling för att rädda sig själva.
Men inspelningen innehöll något ännu viktigare. Elias nämnde att originalet redan hade flyttats till ett privat lager. Det som försvunnit från väggen var alltså inte tavlan som mamma hade skyddat, utan en kopia.
Jag ringde polisen och lämnade över allt material. Därefter kontaktade jag försäkringsbolaget genom en jurist. Men jag visste att bevisen behövde visas på ett sätt som ingen kunde tysta.
Elias hade planerat en pressvisning två dagar senare. Han skulle stå framför den tomma väggen, tala om tragedin och samtidigt kräva ett snabbt försäkringsbeslut.
Jag bestämde mig för att låta honom börja.
Pressvisningen
På fredagskvällen fylldes konsthallen av journalister, donatorer och styrelsemedlemmar. Elias bar en mörk kostym och såg ut som en man som redan hade vunnit.
”Vi har utsatts för ett hänsynslöst angrepp”, sade han. ”Tyvärr pekar utredningen mot en person som stod vår familj nära.”
Hans blick sökte mig längst bak i rummet.
Jag gick fram med kassaboken under armen.
”Då borde vi visa hela utredningen”, sade jag.
Beatrice tappade färgen. Elias tog ett steg mot mig.
”Det här är inte platsen för dina anklagelser.”
”Nej”, svarade jag. ”Det här är platsen där du skulle få alla att tro på dina.”
En polisinspektör kom in genom sidodörren tillsammans med två utredare. Bakom dem följde en representant från försäkringsbolaget.
Elias försökte skratta bort situationen.
”Min syster är upprörd. Hon har uppenbara motiv att sabotera stiftelsen.”
Jag lade kassaboken på ett bord.
”Mamma skrev ned varje överföring. Hon visste att pengarna försvann. Och hon visste att målningen skulle användas för att lura försäkringsbolaget.”
Inspektören startade ljudfilen.