Det fanns flera datum.
Flera videor.
Och plötsligt förstod jag varför Sofia ibland hade blivit ledsen när Karin kom nära.
Jag förstod varför hon hade börjat gömma sig bakom mina ben.
Jag förstod varför hon ibland hade sagt:
“Mamma, inte farmor.”
Jag hade trott att hon bara var trött.
Jag hade trott att hon var i en fas.
Nu såg jag det från ett annat perspektiv.
Det fanns en sak till
Elin tittade på mig.
“Det finns en video som jag tror att du måste se sist.”
“Vad är det?”
“Det är från förra sommaren.”
“Vad händer?”
Hon skakade på huvudet.
“Jag vill inte berätta. Du måste se själv.”
Jag satte mig ner.
Videon började.
Det var på vår balkong.
Sofia var ungefär ett och ett halvt år.
Karin försökte få henne att äta.
Sofia skakade på huvudet.
Karin blev arg.
Erik stod i bakgrunden.
Jag hörde honom säga:
“Mamma, inte när Anna är här.”
Jag frös.
Samma mening.
Inte när Anna är här.
Inte inför alla.
Inte när någon ser.
Det var då jag förstod mönstret.
Han hade inte försökt stoppa henne.
Han hade försökt få henne att dölja det.
Jag gick hem för att hämta resten
Efter några dagar började jag ordna mina och Sofias saker.
Jag ville inte längre gå tillbaka till det gamla livet.
Erik kom för att prata flera gånger.
Han lovade att Karin aldrig mer skulle vara ensam med Sofia.
Han lovade att sätta gränser.
Han lovade att söka hjälp.
Men jag behövde något mer än löften.
Jag behövde se handling.
För första gången satte jag en tydlig gräns.
Sofia skulle inte träffa Karin utan professionell bedömning och tydliga säkerhetsramar.