”Du vill att jag ska skriva under att jag inte har skapat den?”
David suckade.
”Jag vill att du ska vara realistisk. Utan mig hade den här dagen aldrig hänt.”
Han tog den blå pärmen från bordet och stoppade den under armen.
”Jag har originalet”, sade han. ”Så försök inte göra något dumt.”
När dörren stängdes stod jag kvar i hallen. Sedan gick jag in i arbetsrummet och öppnade den gamla datorn som jag nästan aldrig använde längre.
David hade tagit pärmen, men han hade inte tagit allt.
Det som fanns i den förseglade lådan
Under åren hade jag skickat säkerhetskopior av varje test till laboratoriet. Miriam Holm hade dessutom krävt att den första fungerande prototypen skulle förvaras där i en märkt metallåda.
Lådan var förseglad med datum, mina initialer och laboratoriets kontrollnummer. Ingen fick öppna den utan att både jag och Miriam var närvarande.
Jag ringde henne.
”David presenterar projektet som sitt”, sade jag. ”Han har tagit alla dokument.”
Miriam blev tyst en stund.
”Då är det dags att öppna lådan.”
Hon skickade mig en bild på förseglingen. Där stod datumet från den kväll då jag hade kommit springande till laboratoriet med den första fungerande cylindern. Jag mindes fortfarande hur mina händer skakade när det rena vattnet droppade ner i glaset.
”Men det räcker inte att visa en gammal prototyp”, sade jag. ”Han kommer att säga att jag bara hjälpte honom.”
”Därför ska vi inte bara öppna lådan”, svarade Miriam. ”Vi ska visa hela kedjan.”
Hon hade hittat laboratoriets tidsstämplade mätningar, mina handskrivna anteckningar och säkerhetskopiorna från den dag då David ännu inte ens hade registrerat bolaget.
Men Miriam ville inte avslöja något i förväg.