När hon dog blev jag ensam ägare.
Men jag berättade aldrig för Julian hur stort bolaget faktiskt var.
Jag sade bara att jag hade ärvt en mindre portfölj.
Han frågade aldrig efter detaljer.
Varför skulle han?
Han var övertygad om att hans egen karriär var mycket viktigare.
Under flera år lät jag honom tro det.
Det var mitt största misstag.
Men också min största fördel.
För när Aurelia Systems började få ekonomiska problem var det jag som fick veta det först.
Inte Julian.
Inte styrelsen.
Inte ens företagets kommunikationschef.
Jag fick veta det genom en av Northstars analytiker.
Och när jag läste rapporten insåg jag att problemen var mycket större än någon ville erkänna.
Företaget som höll på att falla
Aurelia Systems hade varit ett framgångsrikt teknikföretag.
Men de senaste arton månaderna hade varit katastrofala.
Flera stora kunder hade lämnat.
En expansion hade misslyckats.
Skulderna hade ökat.
Och samtidigt hade vissa leverantörsbetalningar börjat se märkliga ut.
Northstars analytiker hittade hundratals fakturor från företag som verkade ha kopplingar till personer inom Aurelia.
En av de personer som återkom i dokumenten var Julian.
Jag ville inte tro det.
Så jag bad om en fullständig granskning.
En oberoende forensisk revisor fick sex veckor på sig.
Resultatet blev värre än jag hade föreställt mig.
Pengar hade försvunnit.
Kontrakt hade skrivits under utan korrekt godkännande.
Leverantörer hade fått ovanligt höga belopp.
Och flera beslut hade signerats av Julian.
Det var då jag förstod något.
Julian planerade inte bara att bli vd.
Han hade redan börjat agera som om företaget tillhörde honom.
Camilla
Jag hade sett Camilla första gången på en företagsmiddag.
Hon var smart, charmig och mycket självsäker.
Jag tyckte inte illa om henne.
Inte då.
Men sedan började jag märka hur ofta hon och Julian var tillsammans.